Gå til sidens hovedinnhold

- Tror ikke du forstår hvor stor forskjell du har gjort

Kim Källström roses for at han tok ekstra godt vare på denne sjarmerende gutten.

Lille Max (8) hadde forberedt seg i mange uker før han skulle være maskot under Sveriges landskamp mot Tyskland i forrige uke.

Han var et av elleve barn med Williams syndrom som fikk marsjere ut på banen før avspark i Friends Arena i Stockholm, noe nettstedet Offside.org har en fin artikkel om.

Max hadde studert innmarsjer på YouTube, trent på dem sammen med pappa og snakket med folk som kunne gi råd, skriver Aftonbladet.

Likevel var han ekstremt nervøs da han omsider sto i spillertunnelen sammen med de svenske og tyske landslagsspillerne.

Barn med Williams syndrom er ofte musikalske, men har konsentrasjonsproblemer og kan være ekstra følsomme for lyd, og nettopp det er Max.

Da er det ikke rart at en åtteåring blir skremt av å gå ut sammen med store fotballstjerner inn på en arena med 50.000 tilskuere.

Kim Källström tok Max i hånden og gjorde en strålende jobb med å roe ham ned.

- Det som varmer mest, er at vi sammen klarte å gjøre dette til en veldig positiv opplevelse til tross for at Max var litt stresset i spillertunnelen, sier Källström til Aftonbladet.

Det satte foreldrene til Max enormt stor pris på.

I et brev til Kim Källström, som Aftonbladet har gjengitt, retter pappa Emil en stor takk til Källström.

Her er brevet fra pappa Emil til Källström:

Hej Kim.

Mitt namn är Emil och jag är pappa till Max som gick tillsammans med dig i tisdags på inmarschen mot Tyskland. Jag skriver till dig för att jag inte är helt säker på att du förstår hur stor skillnad du har gjort.

I tisdags så upplevde min son Max något väldigt speciellt, för andra barn så rör det sig antagligen om 15 minuters koncentration och nervositet samt en otrolig glädje av att få ha varit med och träffat er i landslaget.

För Max så var tisdagen resultatet av veckor med träning, peppning, tittat på Youtube-klipp om inmarscher, uppspelandet av hejaklacker på hög volym hemma, samtal osv osv.

På grund av ditt agerande Kim så kunde min son få uppleva precis samma känslor som alla andra som gjort dessa inmarscher, stolthet, en känsla av att vara speciell, "jag klarade det" samt en ofantlig glädje.

Från mitt perspektiv på läktaren så noterade jag direkt på ditt kroppsspråk att du hade gjort ditt val!

Vad menar jag då med det?

Jo, du valde att vara engagerad, du valde att stötta Max, du snappade upp hans rädslor och agerade.

Ditt beslut att välja att stötta Max när han blir rädd, du böjer dig ner och lugnar honom (om än det bara hjälper en kort stund) sänder så många bra budskap och för oss gör den hela skillnaden mellan succe för Max eller ett misslyckande.

Det du gör under dessa 7-8 minuter skänker för oss månader av glädje, minnen för livet och en känsla för Max som säger "jag fixade det".

Jag vill därför säga T A C K från hela mitt hjärta!

Nu har jag en mallig 8-åring hemma i landslagsdress som tycker han är tv-kändis och du har stor del i detta. Må så vara att han gick iväg men han höll din hand, han klev ut på gräset och han var där! DET är det som betyder något, du stöttade honom på precis det sättet han behövde och tog även beslutet att låta honom gå innan det blev en negativ upplevelse.

Det är ledarskap, förebild, vägledning och agerade på toppnivå i min värld!

Du läser troligen inte alla fotbollsbloggar osv men mina känslor som förälder finns bra sammanfattat här.

Tack igen!

Mvh

Emil

Mer fra Nettavisen:

Reklame

Ny bok: Husker du disse to idiotene?